Montag, 27. Dezember 2010

Så här ser det ut...

...när jag tittar ut genom fönstret i vardagsrumet. Då är det måndag, 27:e december, kl 16:00.

Sonntag, 26. Dezember 2010

Får jag presentera - Yetta


Så skygg hon var i början. Inte fick man komma för nära, minst tjugo meter var det mellan människa och katt. Med tiden minskades avståndet, numera tar hon ibland mat ur min hand, förtroendet växer.

Och äntligen leker hon, så som kattungar brukar göra. Tills igår var det bara en enda sak som gällde - mat. Men nu sakta upptäcker hon livets roligare sidor.

Silvester har...


Vi önskar er...

Samstag, 25. Dezember 2010

Också ett jubileum

I Tyskland har man vanligtsvis ett staket runt sin tomt. Må vara svårt att förstå för er, men så är det bara :-)
Och när staketet går sönder ur någon anledning, så reparerar man det. En familj i grannbyn har sedan 1973 hundra gånger! nybyggt sitt staket. Varför då? Helt enkelt. Deras tomt ligger i en kurva, och varje vinter, när gatan blir halkig, så händer just där många bilolyckor. För en vecka sedan var det både första gången för i år och hundrade gången sedan 1973 att en bil kraschade in i staketet. Människor blir oftast inte resp. bara lätt skadat, det är bra. Husägaren tar det numera ganska lugnt. Han har byggmaterial på förråd, säger han.
GOD JUL!

Massor av snö och vintergäster


Efter många års snöabstinens under julhelgerna så har vi fått massor av snö i år. Sedan några veckor är vi tvungna att tillbringa mer tid ute med snöskottaren än tillsammans inne i värmen. Och det fortsätter snöa så man kan inte föreställa sig, att det kunne sluta någon gång överhuvudtagit. Vilken otroligt lättnande känsla det var igår, när jag var färdig med jobbet. Man har det inte lätt just nu som brevbärare må ni tro. Ändå tycker jag att det ser bara härligt ut med all snön som gör världen ljusare och renare. I alla fall så njuter jag av att få vara inne i värmen, av att bara få gå ut när jag vill gå ut. Och det gör jag faktiskt då och då, för vi har fått vintergäster som gläder sig över lite ompyssling. Bredvid fåglarna som kommer varje dag till fågelbordet så finns det också två unga igelkottar. De var för lätta för att kunne sova över vintern och så fick de kattmat varje dag. Man kunde nästan se hur de växte från en dag till den annan. Någon gång kom de inte längre fram för att äta, så vi tror och hoppas att de nu äntligen var stora nog för vintersömnen. Vi ska se om de överlevde om våren, då de förhoppningsvis ska komma fram. Och på något vis fick en liten kattbebis veta, att vi är ganska djurvänliga, för den lille kattdamen fattade beslutet att bosätta sig i trädgården. Hon var så liten och skygg när hon anlände här för några veckor sedan. Ingen aning varifrån hon kom, men det var utan tvivel att hon inte hade något hem. Hungern gav henne mod att komma nära för att hämta lite (läs: otroliga mängder av) mat. Numera är hon av dubbel storlek och mår hur bra som helst. Varje kväll får hon en stor ration varm kattmjölk som hon tar emot med stor glädje. Ibland tar hon maten ur min hand, men man kan inte klappa henne, hon är fortfarande för skygg. Hon är jättesöt, med svart päls, vita tassar och vit haklapp. Hjärtat smältar bara när hon ser på oss med stora gula ögon. Och även Silvester tycker om henne, även om hon fräser åt honom, när han kommer för nära. Förresten fick hon namnet Yetta. Det finns en amerikansk soap "The nanny". Huvudpersonen är en kvinna som fick ett jobb som barnflicka. Och just den där kvinnan har en lite besynnerlig mormor med en grov röst. Och precis en sån grov röst har katten också.
GOD JUL!

GOD JUL!


Jag vill önska er alla som tittar in här en riktigt GOD JUL!