Jag har mycket övertid på jobbet, så jag har fått ledigt resten av veckan. Det är jättekul, hoppas bara att ingen blir sjuk, för då blir det inget med några lata dagar. Fast jag måste säga att jag inte alls har varit särskilt lat idag. Jag har städat, tvättat och dessutom rensat i trädgården, eftersom vädret var så fint.Ja, och medan jag plockade bort några gamla blad under körsbärsträdet, då hörde jag någon prata - strax över mitt huvud.
Förvånad lyftade jag blicken. Det första jag såg var den tomma matklockan jag hade fastnad i trädet för fåglarna. Då för tiden var den gamla blomkrukan full förstås. Ska ta den bort nu, tänkte jag. Men någon annan var nog snabbare med den där idén.
"Hur tänker du göra, Sven? Den är ju så jättestor och tung. Var bara försiktigt!"
"Jag ska försöka hugga sönder linan med min yxa. Se bara till att ingen är under trädet, när klockan rammlar ner. Vi vill ju inte slå ihjäl någon."
"Och förresten, du borde inte vara här uppe i din lång klänning, Majbritt. Det bara är för farligt. Vänta, jag kommer och hjälper dig ner från trädet."Så fort de hade lämnat trädet tog jag bort klockan. Tänk bara, om någon av Lilla Sveriges invånare hade blivit skadat. Nej, det få inte hända, de är ju så gulliga.













