Avsked

Blå himmel, solsken och en färsk vind.
En kyrka, ett blomsterhav och många ledsna människor.

För drygt tre år sen dog min farbror, han som jag älskade sedan barndomstiden. Begravningen var skön, så vitt man kan säga det om en begravning. Många påminnelser om lyckliga dagar, hjärtliga tal, stämmningsfull musik.

Tiden går fort och jag kommer ihåg dagen som om den hade varit igår. Men för min farbrors hustru blev det tre långa år, som hon var ensam hemma, behövde vård. Den 18. mars dog hon, 86 år gammal. Till sist hade hon sovit nästan hela tiden, hade mer och mindre goda dagar, ibland kom hon inte ens ihåg familjen eller bekannta, ibland blev det dock ett ganska bra samtal om allt och inget.

Det är kallt och lite fuktigt i kyrkan, men solljuset kommer in så det är ljust inne. Ett rött stengolv, enkla träbankar, ljus och blommor, annars finns det inte mycket mer. På bilden man har ställt upp ler hon på samma sätt som hon brukade göra i lyckliga tider. Och det känns som en liten tröst till oss alla som sitter där och tar avsked. Genom fönstret ser jag den blåa himmlen med vackra små vita moln. Medan jag väntar att ceremonin börjar, tänker jag på henne, kommer ihåg hennes röst, hennes skratt och hennes sätt att gå. Och jag tänker på min farbror, känner samma sorg för honom med.

Men samtidigt är jag glad för deras skull, för nu äntligen är de återförenad.

Och så står jag vid graven, lämnar en blomma som en sist tyst hälsning och tar avsked - för alltid.

Men hur tråkig dagen än var, så önskar jag er alla som tittar in här på min blog en riktigt GLAD PÅSK!