Sonntag, 26. Dezember 2010
Får jag presentera - Yetta
Så skygg hon var i början. Inte fick man komma för nära, minst tjugo meter var det mellan människa och katt. Med tiden minskades avståndet, numera tar hon ibland mat ur min hand, förtroendet växer.
Och äntligen leker hon, så som kattungar brukar göra. Tills igår var det bara en enda sak som gällde - mat. Men nu sakta upptäcker hon livets roligare sidor.
Abonnieren
Kommentare zum Post (Atom)
6 Kommentare:
Men vad söt hon är och vad roligt att se att hon leker och äter!
Hon är ju väldigt nära din hand där!
Var är hon på natten, vet du det? Tycker det måste vara kallt för henne att vara ute....
Tror du att du kommer att få in henne och adoptera henne som kompis till Silvester?
Londongirl: Jo, hon är verkligen en sötnos :-)
Hon är ute hela tiden, men hon verkar inte ha något problem med situationen. Hon leker i djupa snön, så att bara öronen syns ibland och hon bryr sig inte om det. Hon sover i en vedbod i trädgården. Därinne är det torrt och hon fick en korg med en kudde som säng. Ingen aning om vi få henne in någon gång, men så länge hon är så skygg vill vi inte fordra för mycket av henne. Hon ska bestämma självt, var hon känna sig tryggt.
Oj va fint!
Man ska vara rädd om djuren och naturen ;-)
Gunnar: Ja, och det är lätt när djuren är så söööta :-)
Du är en fin människa som bryr dig om katten och ger henne både mat, vedbod och korg med kudde! :-)
....och tänker att hon ska få bestämma själv. Helt rätt! :-)
Londongirl: Jaaa, mer såna kommentarer :-)))
Nej men på allvar, vi är ju tre personer som tar hand om katten, så det blir inte för mycket möda för varje. Dessutom måste man inte vara en särskilt fin människa för att bry sig om en sån där liten raring. Det är bara att se henne och genast är man förälskat.
Kommentar veröffentlichen