Veckan som gick...

... i enkla klara ord såg ut så här

- angina (halsfluss)
- jävla halsont
- feber
- smärtor i hela kroppen
- ja, även i mina hår!
- JÄTTEstora Penicillinpiller som smakar hur äckligt som helst och som gör att min redan fruktansvärt smärtande hals drar sig ihop så fort ett sånt där piller bara närmar sig munnen
- nej, inte ens tanken att de finns för att hjälpa mig över det värsta har förmågan att minska mitt motstånd inifrån
- sjukskriven sedan i torsdags
- sjukskriven till i morgon
- har egentligen semester sedan i måndags, så jag ska strunta i ett läkarebesök i morgon för jag mår bättre och vill inte tillbringa en enda sekund till i ett väntrum
- MEN: jag hade världens bästa sjuksköterska, min Ralf alltså, under hela tiden, nja, så fort han kom hem från jobbet i alla fall (har nästan funderat om att fortsätta spela rollen i ett dygn eller två, för det känns så skönt att bli ompysslat av honom)

Men jag är ju inte den enda patienten här i huset. Silvester ska till veterinären i morgon också, och då ska jag med i alla fall. Har varit där igår, för han blev biten av en annan hankatt och fick en abscess strax över ögonen. Såg dåligt ut, men han kryar på sig nu efter sprutan han fick.

Ser ut som är SJUKDOM dagens temat här och så kan jag berätta om en sjukdom till vi drabbats av i sista tiden.

Både Ralf och jag blev smittat med nån slags dansvirus. Vi kan egentligen inte dansa, men vi är helt maktlösa emot att göra det ändå. Eftersom vi har ingen aning vad vi kunne göra emot eländet bestämde vi oss för att bara leva med "sjukdomen". Numera har vi dragit med oss några vänner och det blev redan några riktigt kula danskväller (läs: dansnätter). Att läget är allvarligt syns i utrustningen vi skaffade redan innan årsskiftet när första symptomerna kom upp. Vi hoppar nu omkring under färgväxlande belysning samt laser, musiken kommer högt och berusande ur datorn eller den nya dubbel-cd-spelaren som båda är kopplade med ett högtalaresystem. Och det hela medan dimman kryper ut ur en liten opåfallande maskin som står stilla i ett hörn.
Medan jag sitter här och skriver om allt lyssnar jag på Bruce Springsteen och jag har det svårt att hålla mina ben stilla.
Ser nu fram emot helgen för då ska vi åter träffas hos vännerna för att fira födelsedag. Tillfället passar bra, eller var kan man kamouflera dansfebern bättre än på ett födelsedagskalas ;-)