God Jul! / Frohe Weihnachten!

God Jul! önskar jag alla som tittar in här. Ha det riktigt mysigt med familjen under juldagarna.
Frohes Fest! wünsche ich allen, die hier reinschauen. Habt`s richtig gemütlich mit der Familie während der Feiertage.

Sista natten...

...i den gamla lägenheten. Ska nu gå och lägga oss för sista gången här.

Framför huset står transportbilen redo för sitt jobb i helgen. En fin stor VW Crafter.

Vi är trötta och glada och lite vemodiga också, så många känslor som kommer upp nu.

Sov gott all ihopa.

Vi hörs.

Sista gången....

...att jag städat i "vårt hörn" av trädgården, här på svärföräldrars tomt. Det var mycket löv som fallit ner under veckan, och nu är det bara några blad kvar som hänger på träden.

Det var inte mycket uppehåll nu på nätet, för här är flyttningen i full fart. Allt ska packas ihop, lättare sagt än gjort. Det gäller att sortera två 40åriga människoliv. Mycket dyker upp, mycket man sedan länge hade glömt. Spännande, men också jobbigt är det med allt.

Ett riktigt hem har vi inte i ögonblicket. Största delen av alla saker är redan i vårt nya hus, inpackad i kanske en million kartonger, men de tomma skåpen finns kvar här i vår gamla lägenhet. Det är en konstig känsla att sitta här och titta på tomma möbler, även blommorna har redan flyttad. I varje möbelvaruhus är det hemligare änn vad det är här nu.

Men på helgen ska möblerna följa efter, vi har bokad en transportbil från fredag eftermiddag till söndag kväll. Då ska det bli första gången att sova över i det nya hemmet.

Nästa vecka ska vi ha semester, så vi kan packa ut alla kartonger och steg för steg börja om ett normalt liv.

I morgon efter jobbet ska jag köpa en tvättmaskin och förhoppningsvis en ny el-spis.

Ska nu gå och lägga mig. Ska upp när klockan slår fem i morgon.

Det blev ett rätt torrt inlägg igen, men någon gång ska komma några bilder på huset, senare, när det är lite tid att fotografera.

Hoppas det blir lite mer bloggaktivitet när vi bor i vårt nya hus.

Ha det gott så länge.

Första gången...

- att skrapa bilrutan i morse
- att ängen hade ett frostigt överdrag
- att Silvester kom in med iskalla tassar
- att en doft av snö låg i luften

- att vintern knackade på dörren

Fast senare om dagen blev det en riktigt fin och delvist solig höstdag.

Förändringar

Livet är fullt av förändringar, både små och stora. De småa händer nästan varje dag, kanske en ny frisyr eller ett ommöblerat rum.

Men här är en förändring på gång som tillhör till den större kategorin. Vi har köpt hus häromdagen. Efter att ha varit sökande i flera månader så hittade vi äntligen ett passande hus för oss. Det är mycket att klara nu och det behövs både tid och tålamod.

Men vi är lyckliga och ser fram emot livet i vårt nya hus.
Vad jag faktiskt inte ser fram emot är att packa ihop våra grejer, jag blir lite orolig med tanken på flyttningen.

Och det är mycket vi kommer sakna, tror jag. Kåtan i trädgården t.ex., där det var så oändligt mysigt att sitta i eller att fira med vännerna. Kanske vi hinner med att bygga en ny kåta på den nya tomten någon gång.
Silvester ska också stanna kvar här i huset. Han är så van vid allt här och Ralfs föräldrar ska ta väl hand om honom.

Fast djur kommer vi ha i närheten i alla fall, nämligen denna STORA djur.

Så, ska nu gå och titta vad som jag kan börja med att packa ihop. Det dröjer lite änn tills flytten, men vi har ändå börjat förbereda lite.

Ha en fin söndag.

Tidsresa

I Ralfs bil finns en konstig knapp som jag alltid ville veta vad den har för funktion. Men han vägrade berätta för mig vad som skulle hända när man trycker på den. Nufikenheten växte mår ni tro. Igår, när vi tänkte göra en liten utflykt ut i skogen, tog jag ett tillfälle att hemligt trycka på knappen. Ingenting hände, inte att jag märkte nåt i alla fall, och så glömde jag knappen ganska fort och såg fram emot en helt fredlig och rogivande skogspromenad.
Vi parkerade bilen och gick in i skogen ett stycke. Först var det allt vackert, solen lyste genom bladtaket och luften var mild. Men efter en stund fick jag en konstig känsla, något var annat, bl.a. var det en helt märklig fågelkvitter vi fick höra och jag kände mig observerat på något vis.
Hela tiden rusade något genom buskarna bredvid mig och plötsligt fick vi syn på de som följde oss.

Det var någon sorts dinosaurier, fast de var inte så hemskt stora. Förskräckt tittade Ralf på mig.
- Du har tryckt på knappen, den i bilen?
- Ja, ...och?
- Åh nej! Jag vet det låter otroligt, men med den där knappen får man resa genom tiden!
- Jaha, och jag är min egen mormor. skrattade jag
- Men det var ju inte direkt rodjur som sprang här bredvid oss och fågeln som flyger över oss är väl ingen svala!
När jag lyfte blicken var det som om jag förlorade fotfästet.

Ingen tvivel längre, vi var i en tid, flera milioner år tillbaka. Och vi måste skynda oss ut ur skogen och in i bilen. Men vi var redan ganska djupt inne i skogen.
Försiktigt, men fort försökte vi hitta kortaste vägen tillbaka.
Men det var lättare tänkt än gjort.
Överallt mötte vi urtidsjättarna och det gällde mest att gömma sig innan de fick se oss.
Någon gång kom vi till en sjö.
De var ju inga köttätare, men ändå ville vi inte komma för nära.
Och vi var inte ensamma på tidsresan, här var det några människor som förmodligen också hade en sån där knapp i bilen.
Vi försökte varna, men det var för sent. Ni kan tänka er vad som hände med kvinnan och barnet, stackars de. Jag var helt schockad, men sen hörde jag Ralf som ropade att vi skulle vidare för det var ju helt farligt där vid sjön.
Han hade ingen aning vem som stod bakom honom och innan jag hann säga nåt, fick jag ett svimnigsanfall.
När jag vaknade var det helt tyst omkring. Jag vet inte hur länge jag var bort, men steg för steg kom jag ihåg allt som hade hänt. Jag var otroligt rädd. Vad skulle jag göra utan min älskade Ralf? Jag ville inte leva längre och bestämde mig att ta livet av mig. Det borde ju vara lätt i en skog som vimlar av hungriga odjur.
Så här kunne mitt slut se ut.
Och tillfället kom snabbare än jag tänkte. Den dåliga andedräkten lät mig dock hoppa åt sidan i sista sekunden.
Till min lycka kom det en saurier till och de började kämpa om mig - som godis förstås. Det var chansen att komma därifrån och så såg jag bilen vid skogskanten. Jag tryckte på knappen och åkte en liten stund. Ingen aning var jag befann mig. Jag måste ut för att kolla läget. Jag hörde tumult någonstans och smög närmare.
Jo, hållet var rätt, men det var ännu inte nutiden.
Jag var tvungen att fortsätta min resa, men vad är när dieseln är slut?
Jag bara körde tills jag såg detta. Åh nej! Nu hade jag svängd felt någonstans. Kanske borde jag åka efter GPS, tänkte jag och så gjorde jag. Jag kom faktiskt hem och var bara trött.

När jag vaknade i morse var frukostbordet klart och Ralf hade gjort kaffe.

Det hela bara var en dröm, tack och lov!

Idag för tio år sedan

Ett år efter murens fall i Tyskland, när vi var fria och fick resa vart vi ville, tog min syster och jag tillfället att resa till New York. Det var då för tiden ännu inte vanligt att två unga tjejer skulle så långt bort och våra föräldrar var ganska rädda om oss. Men slutligen satt vi i flygplanen och det var ett riktigt stort äventyr.
Det blev en riktigt kul vecka i New York och när det var dags att lämna Big Apple då fick vi faktiskt tårar i ögonen.
Och självklart var vi bl.a. uppe på tornet på WTC och jag kommer aldrig glömmer utsikten.
Det var där jag köpte den här nyckelringen som sedan dess är alltid på väg med mig. Det syns, tror jag. / Dort kaufte ich mir diesen Schlüsselring, den ich seitdem immer dabei habe. Man sieht`s, denke ich.

Vi älskade staden, fast det var som om man kommit till en annan planet.
När jag kom hem från jobbet den elfte september 2001 hittade jag min mama i vardagsrummet framför teven och hon bara pekade på rutan, utan ett ord.
Det jag kände i första sekund var nog det som alla andra kände med. Det kunde ju bara vara en dålig skämt och snart skulle komma upplösningen. Sen kom insikten att det var en stor olycka som hände och jag vet inte hur länge jag behövde för att erkänna att det faktiskt var terror.
Det var allt, från rädsla, skräck, vanmakt, smärta och ursinne till sorg, som kom upp inom mig, och tanken på alla som blev offer samt deras anhöriga var bara fruktansvärt.
New York var så mäktig och stark och nu fanns det någon som förstörde staden, där jag hade en bit av mitt hjärta. Det var som ett slag mot mig själv.
Hela situationen var helt obegriplig för mig.

När jag vaknade dagen därpå tänkte jag att jag bara hade en dålig dröm, men så var det tyvärr inte.


Ein Jahr nach dem Mauerfall in Deutschland, als wir frei waren und reisen konnten, wohin wir wollten, nutzten meine Schwester und ich die Gelegenheit, nach New York zu reisen. Es war damals noch nicht alltäglich, daß zwei junge Mädchen alleine so weit weg fuhren und unsere Eltern waren ganz schön besorgt. Aber schließlich saßen wir im Flugzeug und es war ein wirklich großes Abenteuer.
Es war echt eine tolle Woche in New York und als es an der Zeit war, den Big Apple zu verlassen, hatten wir tatsächlich Tränen in den Augen.
Und natürlich waren wir u.a. auf dem Turm des WTC und ich werde nie die Aussicht vergessen.
Wir liebten die Stadt, obwohl es war, als ob man auf einen anderen Planeten gekommen war.
Als ich am 11 September 2001 von der Arbeit nach Hause kam, fand ich meine Mama im Wohnzimmer vor dem Fernseher und sie zeigte nur auf den Bildschirm, ohne ein Wort.
In der erste Sekunde dachte ich, was alle anderen wohl auch dachten. Es konnte nur ein schlechter Scherz sein und bald mußte die Auflösung kommen. Dann kam die Erkenntnis, daß ein großer Unfall passiert war, und ich weiß nicht, wie lange ich brauchte um zu verstehen, dass es tatsächlich Terror war.
Es war alles, von Angst, Schrecken, Hilflosigkeit, Schmerz und Wut bis hin zu Trauer, die in mir hochkam, und der Gedanke an all die Opfer samt deren Angehörigen war einfach schrecklich.
New York war so mächtig und stark und jetzt gab es jemanden, der die Stadt, in der ich ein Stück meines Herzens hatte, zerstörte. Es war wie ein Schlag gegen mich selbst.
Die ganze Situation war für mich völlig unbegreiflich.

Als ich am nächsten Tag aufwachte, dachte ich, ich hatte gerade einen bösen Traum, aber das war es war leider nicht.

En dag i skogen

Hej,

andra semesterdagen idag och det var en absolut härlig dag. Efter vi hade sovit ut blev det frukost , lääänge alltså. En riktigt fin frukost är med det bästa jag vet, med färska frallor, ännu varma för bageriet är ju strax runt hörnet, med hemgjort jordgubbsmarmelad, med kafe som doftar genom hela huset, med ägg och ost och allt möjligt som finns i kylskåpet. En sån där frukost man sitter länge vid bordet och pratar om gud och världen och bara mår bra.

Lite städning blev det därefter, men verkligen bara så mycket (eller lite) som absolut var nödvändigt.

Och så ut till skogen, med en korg för svampor och med kameran.
Angående svampor så var det inte så mycket ätbart som hamnade i korgen, för att vara ärligt så var det inte en enda svamp. Jamen, det finns ju nog andra saker att äta, vem behöver då svampor ;-)

Svampor fanns nog, men inga som jag vill ha i kastrullen.

Men för ögat och själen var det så mycket vackert där ute. Eftersom det fanns inga svampor att plocka så promenerade vi till Silbersee (Silversjön), en vacker liten sjö mitt i skogen. Där satt vi för en lång stund, tittade på vattnet som glittrade i solen. Det kändes som om tiden stod stilla. Det var precis som i Per Gessles sång:

"Men hej hej,
Jag klarar mig nog
Jag sitter på en sten vid en sjö i en skog
Hej, hej, en dag blir till kväll
Jag behöver lite tid för mig själv..."


Fast stenen var en träbank, men det gör väl ingen skillnad.

Och på vägen hem fick vi se en kopparorm, så fin den var.

Vi hörs.

35 grader...

... varmt är det ute, men det känns faktiskt som 50. Har kommit hem från jobbet för en stund sedan och ska nu ut igen för att handla lite.

Ska jobba i morgon och sen blir det någon slags försemesterledighet (haha, kanske ett nytt ord jag skapade). I alla fall ska jag ha ledigt till och med onsdag, för jag har så mycket övertid på jobbet. Sen tre dagar kvar att jobba och därefter börjar den så mycket efterlängtade semestern. Livet är skönt :-)

Ha en fin sensommarhelg all ihopa.

Att bli vittne...

... när en man tar livet av sig genom att hoppa fram för ett tåg, det måste vara så hemskt, så... det inte finns rätta ord.

Det är fredag eftermiddag. Ralf erbjuder sin kollegerska Silvia att ta med henne med bilen till banstationen. Där blir det lite prat och en cigarett innan Ralf säger hejdå och kör hemåt.

Sedan är det två människor som väntar på ett och samma tåg, på perrongen Silvia som ska hem efter jobbet och en man, någonstans vid järnvägen - som inte vill leva längre.

Lite senare sitter Silvia i tåget och det är bara några minuter tills hon känner hur tåget ryckvist blir långsamare för att slutligen stå stilla. Bilderna hon fick se sitter fortfarande fast i hennes huvud.
En hemfärd hon aldrig kommer glömma.

Men stackaren, vad kunde ha varit så fruktansvärt att han inte såg någon utväg?

Idag kom två bilar till olycksplatsen. Därinne människor klädda i svart, ansikten fulla av smärtor, ögonen röda och fyllda med tårar. Blomsterbuketter i handen när de sakta gick mot stället där mannen kom till döds.

Visste han att någon skulle sakna honom?

Jag har smärtor...

...i min högra arm och i rumpan. Orsaken är klar - bowlingkvällen i fredags.

Det var inte så många tillfälle hittills vi var med på en bowlingbana, fast det var jätteroligt varje gång. Men i fredags fick vi följa med några kompisar till deras bowlingkväll och blev genast "adopterad" av gänget. Det blev plats fem och tre (av 9 deltagare denna kvällen) för oss nykomlingar, så jag tänker vi får vara nöjda med resultatet.

Nästa gången ska vi ta emot våra manskapstrikåer, ljusblåa poloshirt med var sitt namn på ryggen. Undrar om man får ha poloshirt på sig när man är på bowling, men det finns väl ingen direkt bowlingshirt, eller ;-)

Sen ska bowla "Alf" och "Tuvstarr" varannan månad.

I resultatet kommer vi få riktigt starka armar som ska spränga ärmarna, våra rumpar kommer bli hårda så vi kan knäppa nötter med dem, våra sinne kommer bli skarpa och hela våra kroppor kommer bli som av stål.


Eller så kommer det bli bara smärtor varannan månad.

Ha en bra fortsättning på helgen.

Let´s have a party...

...whooo let´s have a party....

Sitter här framför datorn bara för att skicka en liten hälsning till er alla. Det är varmt ute, solen skiner på fullt. Katterna ligger i skuggan, är för lata att gå på jakt.
...whooo let´s have a party... Fönstret är öppet och från trädgården hörs precis den här sången som passar hur bra som helst till dagen, för det är Ralf´s mama som fyller år idag. 66 år är väl en anledning att fira.
Grillen står redo, Tsatsikin är klar och ölet är härligt kallt.
Ni förstår väl att jag måste sluta skriva nu ;-)

Ha en riktigt fin helg all ihopa.

För er som undrar...

... vart jag tog vägen, så kan jag berätta att jag finns nog kvar här i en liten stad i Tyskland.

Det var så mycket som hände under de sista månaderna, inte så mycket gott tyvärr.
Men nu sakta börjar jag återvakna ur min förlamning, börjar se ett nytt perspektiv för mitt liv.

Jag har bra stöd i min älskade Ralf, som jag är så oändligt tacksam för.

Tack för era kommentarer, jag var inte ofta inne i bloggen, så därför blev det inga svar, förlåt.

Ska komma med ett nytt inlägg snart, och inte ska det bli ett gnällinlägg till, jag lovar ;-)

Ha det så gott där ute i världen.

Våren är här

Faktiskt!

Fototriss - Färgstark

Mer färgstarka bidrag finns HÄR

Och den här var jättestor och ljusande och också väldigt färgstark. Tyvärr syns det inte på riktigt på bilden så den fick ingen plats i trissen ;-)

Dagens Träd och en liten vandring

Det är inte mycket kvar av dagens träd, men fint ser det ut, tycker jag. Och vilken härlig utsikt.

Vi har varit på en liten vandring idag. Vi kom överens att följa vandringsleden längs älven Mulde ett stycke för att njuta av utsikten över Kloster Buch.

Vem säger att alla vägar går till Rom? Nej, de går faktiskt till Klosterbuch.

Älven Mulde svänger sig omkring klostret.

Här syns klostrets örtegård på ängen framför det avlånga huset med det röda taket.

En del av ruinen.

Det gamla brunnskalet i mitten av bilden. En närbild finns här.

Ännu syns bron över älven, men snart ser man bara gröna blad.

Fina rastplatser finns vid stigen.

Det går upp och ner, längs klippor och avgrunder, över stock och sten. Vägen ligger under ett tjockt lövtäcke, så man borde akta sina steg.

Fototriss

Bilder På G önskas i veckans Fototriss.

OBS, fel stavat! - förlåt :-) riktigt är: Geocaching
Uppdatering: mer om geocaching kan man läsa här

Gris

Ganska gammal gatuskylt

Lust på mer? Klick här!

Nyheter från Lilla Sverige

Jag har mycket övertid på jobbet, så jag har fått ledigt resten av veckan. Det är jättekul, hoppas bara att ingen blir sjuk, för då blir det inget med några lata dagar. Fast jag måste säga att jag inte alls har varit särskilt lat idag. Jag har städat, tvättat och dessutom rensat i trädgården, eftersom vädret var så fint.
Ja, och medan jag plockade bort några gamla blad under körsbärsträdet, då hörde jag någon prata - strax över mitt huvud.
Förvånad lyftade jag blicken. Det första jag såg var den tomma matklockan jag hade fastnad i trädet för fåglarna. Då för tiden var den gamla blomkrukan full förstås. Ska ta den bort nu, tänkte jag. Men någon annan var nog snabbare med den där idén.

"Hur tänker du göra, Sven? Den är ju så jättestor och tung. Var bara försiktigt!"

"Jag ska försöka hugga sönder linan med min yxa. Se bara till att ingen är under trädet, när klockan rammlar ner. Vi vill ju inte slå ihjäl någon."

"Och förresten, du borde inte vara här uppe i din lång klänning, Majbritt. Det bara är för farligt. Vänta, jag kommer och hjälper dig ner från trädet."

Så fort de hade lämnat trädet tog jag bort klockan. Tänk bara, om någon av Lilla Sveriges invånare hade blivit skadat. Nej, det få inte hända, de är ju så gulliga.

Kloster Buch

Vi hade ledigt igår. Vad kul det är att ha en ledig dag tillsammans, mitt i veckan, när alla andra har att jobba. Precis lagom för att ladda batterierna.
Dagen började med sovmorgon till nästan nio, sedan mysig frukost. Därefeter blev det lite städning och annat hushållsjobb, inte för mycket förstås ;-)
Bestämmde oss sedan att åka till Kloster Buch, ett av våra smultronställe. Det var några minusgrader kallt, omkring -8, solen var mest bakom molntäcket tyvärr, men det var härligt ute ändå. Färsk luft, lite snö, stilla. Det var inte mycket vi pratade med varandra, det bara var att njuta av en rofylld vinterdag.
Jag tog några kort, även om ljuset var inte optimalt.
Det gamla brunnskalet är fullt med is.
Skönt att lite snö ligger kvar.
Jag älskar att titta över klostermuren.
Älven Mulde som svänger sig längs klostret var helt fredlig. Men i augustimånad året 2002 översvämmde älven hela klostret och tog med sig bl.a. många fina träd ur klostrets sammling av gamla äppelsorter.
Fina fönsterrutor med isblommor på.
Några fönster var isfria. Jag ville titta igenom, men såg bara min spegelbild.
Bakom en fönsterruta fanns en bukett fina gula rosor.
Önskar er alla en riktigt fin helg.

Blogaward

Tusen Tack till Barbro och Sofia!


Awarden är kopplade med följande frågor:

TA UPP NÄRMASTE BOK, SLÅ UPP SIDAN 18, RAD 4. VAD STÅR DET DÄR?
Boken är min bankbok och på sidan 18, rad 4 står: Tillgodohavande 100.000.000,-Euro :-)
Nej, på allvar nu, boken heter Lützen - På spaning efter ett minne från Inger Schuberth och på sidan 18, rad 4 får man läsa detta: ...byn Rippach och enligt Lützens hävdebok avslöjade en herde ett bra...

VAD VAR DET SENASTE DU SÅG PÅ TV?
Vi brukar inte ofta titta på TV. Men sista gången var det Das perfekte Dinner jag såg. Jag tror det finns nåt liknande i Sverige som heter Halv åtta hos mig.

BORTSETT FRÅN DATORN, VAD HÖR DU PÅ JUST NU?
Jag hör svagt TV-ljud från nedervåningen.

NÄR VAR DU SENAST UTOMHUS OCH VAD GJORDE DU DÅ?
Jag har varit i trädgården i eftermiddags, bl.a. för att hänga upp tvätten under paviljongen.

VAD HAR DU PÅ DIG?
Jeans och T-shirt samt en tunn röd/svart fleecejacka.

VILKEN VAR DEN SENASTE FILMEN DU SÅG?
Willkommen bei den Sch`tis - roligt, roligt :-)

SKULLE DU ÖVERVÄGA ATT FLYTTA UTOMLANDS?
Just nu har jag inga planer om att flytta utomlands, men för fallet att livssituationen blir så dåligt att jag inte kan fortsätta leva här i Tyskland eller det skulle komma ett riktigt gott erbjudande, ja, då skulle jag fundera åt alla håll.

Nu vill jag inte behålla Awarden för mig själv utan vill ge den vidare.
Det finns två bloggare som jag följer sedan några dagar. De finns inte ännu i min länklista, men jag kan rekommendera dem varmt.
Båda bloggare är unga kvinnor som jag uppskattar mycket.

Jonna har nys flyttat från storstaden till en pytteliten by med mindre än tjugo invånare. Vattnet i huset fryser ibland och hela livet där är helt annat än vad det var förrut. Det är kul att hon låter följa oss via bloggen hur hon lärer sig livet mitt i naturen.
Jag hittade till henne via en länk från Anita.

Från Jonnas blog kom jag till Anna-Maria, som är väldigt duktig angående allt som hänger ihop med samernas liv. Det är bara spännande att läsa på hennes sidor.

Fototriss: Så här ser det ut där jag är idag

Det var en "inomhus-dag" idag, fast vädret inte var så hemskt. Men ibland (läs: sällan) har vi helt enkelt ingen lust att gå ut. Ja, så är det bara.
Istället blev det en mysig dag bl.a. i köket, där dagens trissbilder uppstod.



Många är med i veckans triss, se här!