Donnerstag, 4. Februar 2010

Arco

Snö och ännu mer snö har kommit sedan årsskiftet. Till hundarnas glädje som Christina visar i en filmsnutt. Då måste jag bara gå till bokhyllan och söker efter den stora fotoboken där jag förvarer alla mina Arco-bilder. Jag saknar honom, även om han dog för numera nio år sen.
Schnee und noch mehr Schnee ist seit dem Jahreswechsel gefallen. Zur Freude der Hunde, wie Christina in einem Filmschnitt zeigt. Da muß ich einfach zum Bücherregal gehen und nach dem großen Fotoalbum suchen, in dem ich alla meine Arco-Bilder aufbewahre. Er fehlt mir, auch wenn er jetzt schon seit neun Jahren nicht mehr da ist.

Förlåt, bilderna är i dåligt kvalitet. Har tagit dem från papperbilder (som även i originalet är dåliga).
Die Bilder sind leider in schlechter Qualität. Ich habe sie von Papierbildern kopiert (die im Original auch schon schlecht waren).



Vill också bifoga en bild med Arco som valp. Bilden blev tagen två veckor efter jag hämtade Arco från Leipzig, där han född mitt i storstan på en balkong som en av tio syskon.
Will noch ein Bild hinzufügen mit Arco als Welpe. Das Bild entstand zwei Wochen nachdem ich ihn aus Leipzig geholt hatte, wo er mitten in der Großstadt auf einem Balkon als eines von zehn Geschwistern geboren wurde.

8 Kommentare:

Fotowelt Ralf Thiele hat gesagt…

Arco - als ich die Bilder gesehen habe hatte ich Tränen in den Augen. Ich schreibe deutsch so werden Deine schwedischen Freunde nicht lesen können, dass er vergiftet wurde. Arco, war ein ganz besonderer Hund. Stolz, Stark und Unabhängig, halt ein Wolf. Er fehlt mir auch.
Dein Ralf

Christina hat gesagt…

Det var verkligen en grann hund, ser ut som en blandning av schäfer och gråhund ;)
Vad var han för sort, Arco?

Valpbilden är helt underbar! Jag bara smälter när jag ser hans lilla bekymrade nuna och de jättestora tassarna :)

Jag förstår att ni saknar honom.

Barbro hat gesagt…

Ja, visst saknar man sina favorithundar.
Nu ser man att hundar från stan många gånger kan vara lika fina som de från landet.
Inte beror det på varifrån de är utan istället på den fortsatta skötseln.
Vilken jättesöt hund,
vad är det för ras?

Kersti hat gesagt…

Vilken fin hund han var.

Tuvstarr hat gesagt…

Ralfi: Er war auch gern mit dir zusammen. Schön, daß er dich von Anfang an akzeptiert hat.

Christina: Arcos mor var en vit Schäfer. Hon var ganska stor för en tik och en jättesnygg och trevlig hunddam, fast hon var helt stressad av sina tio barn. Hussen var på väg med henne i parken. Han tänkte väl hon löper inte längre, men det var ett fel. Jag har aldrig sett hanen som är Arcos far, men det lär väl vara en Schäfer eller en Schäferblandning. Jag såg Arco första gången när han var fem veckor gamal. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade sökt efter en Schäfer sedan länge och hade sett många valpar därför. De alla var söta, men jag hade aldrig känslan att ha hittat den riktige. När jag höll Arco i mina famn visste jag genast att han var den jag ville ha.
Och senare hade han en storlek passande till tassarna. Han var en riktigt stor hund. Oftast hade jag en röd basecap på när vi var på väg, så det såg ut som rödluvan och vargen :-)

Skogstrollet: Jag kommer ihåg dagen jag hämtade Arco från storstaden. Han var lite osäker när han kom ut ur bilen för han hade ju aldrig sett gräs. En stund funderade han vad han skulle tycka om denna gröna grejer som kittlade i näsan, men han blev snabbt van vid trädgården och alla nya intryck. Han var en Schäfer(blandning), modern var en vit Schäfer, fadern förmodligen också en Schäfer.

Kersti: För mig var han den finaste i hela världen, men det tycker väl alla om sina egna djur ;-)

Sanna hat gesagt…

Ååå... vilken sötnos!

Lena hat gesagt…

Vad fin han var! Tänk att det är så ibland, att man bara vet. Han måste ha varit jättestor.

(Und Ralf, ich habe alles verstanden ;) )

Tuvstarr hat gesagt…

Sanna: ja, det var han verkligen :-)

Lena: Det var konstigt. Jag ville alltid ha en riktigt svart-gul Schäfer, hade en precis bild i mitt huvud hur min hund skulle se ut, men när jag såg Arco var det inte längre viktigt. Det bara var en känsla jag hade. Ingen aning varför jag inte kunde känna detsamma om alla andra söta Schäfervalpar.
Haha, Ralf hatte wohl nicht damit gerechnet, daß unter meinen Bloggfreunden eine Deutschlehrerin ist :-) Herzliche Grüße von ihm.