Sonntag, 25. April 2010

Fru Stork har återkommit / Frau Storch ist zurück

Fru Stork letar efter något ätbart på fältet bakom huset. Att hon är tillbaka är inte alls helt självklart. För ett år sen ramlade hon ner i en skorsten och det blev en annorlunda insats för brandkåren som räddade hennes liv.
Min älskling lyckades fånga henne med teleobjektiven i morgon när hon var på väg i morgonens första solstrålarna.
I bakgrunden syns en humleodling.Klicka!

Frau Storch sucht nach etwas eßbarem auf dem Feld hinterm Haus. Daß sie zurück ist, ist keinesfalls selbstverständlich. Vor einem Jahr fiel sie in einen Schornstein und es war ein ungewöhnlicher Einsatz für die Feuerwehr, der ihr Leben rettete.
Meinem Schatz gelang es heute früh, sie mit dem Teleobjektiv einzufangen, während sie in den ersten Sonnenstrahlen unterwegs war.
Im Hintergrund ist ein Hopfenfeld zu sehen.

10 Kommentare:

Christina hat gesagt…

Oj vilken vacker bild!!!
Så duktig han är din Ralf.

Vilken tur att storken överlevde skorstensolyckan!

Hjortron hat gesagt…

Åh, vilken bra bild! Enastående!
Ha det gott!

Tuvstarr hat gesagt…

Christina: Ralf tackar.
Det var nog inte endast lycka att storken överlevde, utan också en hel del arbete av brandkåren. Männen var tvungna att öppna skorstenens murverk och sedan mura igen hålet. Åtminstone var det allt möda värt.

Lifeblog: Tack snälla. Ha det gott med.

Barbro hat gesagt…

Åh, så exotiskt. Storkar, ja någon sådan har jag aldrig sett i verkligheten.
Härlig bild!
Han är duktig, din älskling!

Är storkar skygga fåglar? Jag menar de brukar ju bygga bon i skorstenar, ute bland folk. Eller är det en myt?

Sen har jag en fråga till: Vad är en humleodling egentligen? Du må ursäkta min knasiga fråga men jag är nyfiken.
Vi bor ju i helt olika delar av världen, både känner jag och ser.
Titta in på min blogg så förstår du!

Inkan© hat gesagt…

Har du inte ett gammalt hjul att sätta fast på taket- det kan ju locka en stork att sätta bo. Det betyder ju lycka att ha en egen stork.

Såg häromkvällen att det även finns en blå stork som överraskat fågelskådarna. Vet ej om det var sant eller om det var en skröna...

Vilken jätteodling av humle! Vilken skillnad mot den humle som min farmor odlade utefter entren till släkthuset uppe i Jämtland. Hon gjorde "svagdricka" på humlekottarna -den var mycket god och läskande.
När humlen blivit gammal fick den stå kvar som prydnad. Och det tog arbetstid från bondgården att år efter år brygga svagdrickan.

Kersti hat gesagt…

Vilken fin bild. Jag har aldrig sett en stork i verkligheten. Kul med humleodlingar. Vi har humle på torpet som växer varje vår från ingenting till att bli jättestor.

Lena hat gesagt…

Mycket har jag hört, men inte att storkar ramlar ner i skorstenar! Fantastisk bild!

Barbro hat gesagt…

Tack, Inkan!
Nu fick jag svar på min undran.
Jag känner mig faktiskt rätt dum. Trodde ju att en humleodling kanske var ungefär som en biodling. Ha, ha!

Humle finns ju till och med här, men bara som Inkans farmors humleplantor, uppefter en och annan husvägg. Jag hade ingen aning om att man på sina håll har rena odlingar med humle!
Kul att få lära sig!

Tuvstarr hat gesagt…

Skogstrollet: Du har så rätt, två helt olika delar av världen med olika djur, plantor och livsvanligheter. Och det finns absolut ingen grund att be om ursäkt för dina frågor, jag kan tänka mig att vissa saker jag berättar eller frågar om måste låta konstigt för er med :-)
Angående humleodlingen var Inkan nog snabbare med svaret, det handlas om plantor, inte om denna söta småa djuren. Humle behövs ju bl.a. för öltillverkningen, och när man ser hur stora humlefälten har blivit, så måste man få intrycket att vi dricker öl dygnet runt. Det stämmer faktiskt inte! - vi dricker också vin och snaps ;-)
Storkar bygger bon faktiskt gärna på skorstenar eller andra höga platser. Men de bryr sig inte så mycket om människor, de bygger även på tak av bebotta hus.

Inkan: Att ha en stork på taket låter säkert romantiskt, men jag föredrar att se de med lite avstånd. Storkar är ju inga småfåglar och allt de äter (och de behöver mycket mat) lämnar ju kroppen någon gång, vanligtsvis strax innan landningen i bon.
Vi hade storkar i närheten för några år sen. Vi hade inga problem, men grannarnas tomt var precis i inflygsbanan och deras röd bil fungerade som någon slags skottavla. Dessutom hade de alltid stora skitfläckar på husväggen, taket och fönsterrutorna. Och det var inte alls möjligt att äta några grönsaker från deras trädgården. Det är inte roligt att tvätta bilen varje dag (och det måste man, för skiten förstörer lacket), att putsa fönster minst en gång i veckan och att torka tvätten inne i huset under sommartiden. Om de hade haft ett gevär ...
Den blåa storken var förmodligen resultatet av ett dumt påhitt.

Lena: Att storkar ramlar i skorstenar händer ganska ofta. Inte alla har tur och överlever.

Tuvstarr hat gesagt…

Kersti: Tack. Att se storkar är nog alltid en glädje, men det är absolut inget ovanligt här. Vi blir jätteglada att se en älg eller ren när vi är på väg i Sverige för de finns ju inte här.