Donnerstag, 28. Januar 2010

Oväntat besök

Igår kväll vid åttatiden ringde någon på dörren. En ung man som inte bor här i stan frågade om den lilla hunden som nästan hamnade under hans bil kanske kunne höra till oss.
Nej, vi har ingen hund och den lille kompisen där ute på gatan var ingen vi kände. Han bor faktiskt inte här i närheten, annars hade vi sett honom förrut.
Mannen berättade att hunden alltid går upp och ner på gatan. Det var omkring minus tio och det började snöa medan vinden blåste iskallt.
Vi hämtade jackor, mössor, stövlor och en hundkoppel jag hade köpt någon gång när vi ville hämta en hund från djurhemmet. Dessutom lite korv som doftade läckert och som en liten hungrig hund säkert inte kunne motstå.
När vi kom ut igen var hunden bort. Vi sökte på gatan och efter en kvar timme fick vi äntligen syn på honom. Vi lockade med korven, men han var ganska skygg och ville inte komma närmare. En hel timme följde vi honom i det iskalla mörkret tills vi slutligen kunde gripa honom.
Nästan ingen människa var ute, men vi träffade en kvinna som kom med en liten hund. Vi tänkte att hundägaren känner ofta varandra och frågade henne om hon vet, vem hunden hör till. Hon kände många folk och deras hundar, men den här hade hon aldrig sett. Tyvärr.
Det blev bara att ta med hunden hem till oss. Silvester hade att dela huset med en hund om han ville eller inte.
Vi fattade beslutet att Silvester skulle sova över i nedervåningen hos Ralfs föräldrar och hunden fick ett täcke hos oss i vardagsrummet.

Vi måste bära honom för han hade svårt att gå i trappan. Han är en äldre herre och han var törstig. Dessutom har han ätit upp nästan hela torrfoderförrådet från Silvester.
Numera var det snöstorm ute och vi var glada att han var inne. Och jag var också glad att jag är sjukskriven för jag har en influensa (som gjorde hela aktionen inte alls lättare).
I morse hade vi mellan tio och tjugo centimeter nysnö och hunden var med ute när vi har skjutit snö.
Sedan sjutiden sitter jag vid telefonen för att hitta ett spår var hunden kommer ifrån. Mitt största hopp gäller skattemärket som finns vid halsbandet, men det är sju! år gammalt.
Annars ska jag ringa djurhemmet och veterinären, kanske någon vet något.

1 Kommentar:

Elisabet. hat gesagt…

Så fantastiskt duktig du är på att skriva på svenska numera! Heja dig!